1 - 2

Jubel i seriens minsta men charmigaste omklädningsrum :-)

Andra raka segern och andra raka väldigt sköna segern! I lördags vann vi med god marginal. Det gjorde vi verkligen inte idag. Kvällens match mot Sörskogen blev en riktig kamp.

Vi hade blivit varnade eftersom att Sörskogen spelade oavgjort mot Gömmaren i helgen och nu kom vi därifrån med blotta förskräckelsen, och då ska man veta att Sörskogen ligger alltså sist i tabellen. De spelar en rak fotboll och är väldigt tunga att möta. Vad är det för sinnessjuk serie vi har i år? Vi har inga stryklag som torskar med 5-6 bollar varje match mot lagen på övre halvan. Det fanns förut men de lagen är borta. Nu är alla lag riktigt bra.

Jag sticker ut hakan och påstår att de lag som ligger i botten i vår serie skulle vara minst mittenlag i vissa andra division 7-serier. Men det är bara att köpa läget och köra på.

Vi börjar starkt och har kontrollen. Men sen, av orsaker som vi inte tar upp här, så börjar vi gå kraftigt upp och ner i kvalité. Några minuter bra, några minuter mindre bra, kanon, rent av uselt, bra igen osv. Det märkliga är att det är under en sämre period som vi gör 1-0 då Lindén sätter den. Då trodde man att vi skulle bli lite stabilare men vi fortsatte svajja en del.

Det mest frustrerande var att vi ofta satte oss i jobbiga situationer helt i onödan, och det är vid ett sånt tillfälle som vi släpper in kvitteringen. Framåt var det också en del märkliga händelser. Vi fullständigt rullar ut motståndet, bollen går som på ett snöre längs gräset, vi ser ut som ett lag flera klasser högre, och så plötsligt tar vi en rad beslut under 10-15 sekunder som är jättekonstiga vilket leder till att de kan straffa oss hårt. Men som tur är så leder det inte till fler mål.

I pausen sen tar vi upp detta, och alla är överens om vad som skall göras. Blir det bättre?
Njaääjoo, lite bättre blir det. Det som tyvärr stannar kvar är de märkliga besluten. Som Z’a sa på bänken, ”vi tar ofta för få avslut men nu skjuter vi på allt hela tiden utan att det ens är ett läge”.

Men som sagt, det är bättre än i första halvlek och vi pressar ner vårt motstånd ganska ordentligt under långa stunder. Ett till synes klockrent 2-1 mål görs (Vince?) men det döms bort för offside. Det kan ha varit ett korrekt domslut. Vi från sidan kan inte se det, men frustrationen började visa sig på allvar ute på planen.

Här vill jag poängtera en väldigt viktig detalj… ALLA KÄMPADE STENHÅRT!

Trots att det var svårspelat (oklart varför) så var det ingen som gav upp. Grabbarna kämpade, slet, nötte så hårt de bara kunde, och till slut kom målet. Det är Petar som trycker in bollen och gör 2-1 precis innan vi ska laborera med uppställningen för att få upp mer folk. Men vi ändrar såklart inte när vi leder utan nu gällde det att ligga kvar som vanligt och att inte slarva.

Efter målet följer en nervös tid för oss vid sidan, men grabbarna ror hem det och det blev en väldigt skön trepoängare.

Tack för en bra och spännande match ”Sören”, vi ses snart igen.

Jag får be om ursäkt för ett något rörigt matchreferat men klockan är snart tolv och jag är helt matt i skallen. God natt! :-)
 
/ Appel