2 - 9

_{Så var det dags för den första omgången av Stockholm Cup 2018/19 och vi blev lottade att möta division 7-laget Hallonbergen Centrum FC på Örvallen ute i Sumpan. Kul att få möta ett lag från andra sidan stan. :-)}

_{Inför matchen försöker man få en bild av vad det är för motståndare som väntar. Att de råkar komma 7:a av 9st lag i div7 är mindre intressant men desto mer intressant är resultaten i deras senaste matcher. Är de vassa offensivt, svaga defensivt eller är det målsnålt åt båda håll? Lite sånt försöker man kolla upp, men det var ju meningslöst denna gång kan jag avslöja. Deras sex senaste matcherna (deras siffror först)...}

_{0-22(!!) mot serietrean. 2-1 mot seriesegrarna. 2-1 mot ett mittenlag. 3-7 mot de som kom sist i serien. 3-7 mot ett mittenlag. 2-24(!!) mot serietvåan.}

_{Höga toppar och riktigt djupa dalar med andra ord.}

_{Jag måste erkänna att jag var ganska orolig för att vi skulle underskatta motståndet och jag blev ännu mer orolig under uppvärmningen. Det var okoncentrerat och vi var verkligen inte på tårna.}

 <sub>Matchen började med att de satt sin handikappstraff och vår målvakt för dagen (Fredde) fick kröka rygg direkt. Nu skulle det ju visa sig att det jobbet var ungefär 30% av det han behövde göra på hela kvällen men vi började inte matchen särskilt bra. Vi kvitterade ganska snabbt och vi skapade ytterligare en del chanser efter en del individuella prestationer, men som lag fungerade det inte riktigt. Exakt vad som inte funkade ska vi självklart inte ta upp här men så mycket kan vi nog avslöja att det handlade om några små men ack så viktiga detaljer. Kanske var det underskattning och den svaga uppvärmningen som bidrog? Hur som helst, efter en del byten och lite snack med ett antal av killarna så tar det inte lång tid innan man märker en stor skillnad. Det är mer skärpa och sista kvarten i första så har vi full kontroll på matchen.

Hallonbergen har flera spelare som är riktigt bra men dem visar nu tydliga tecken på trötthet och det ger till slut resultat för oss. Precis innan paus sätter vi två snabba och vi går till vila med både ett psykologiskt och målmässigt övertag. Nu gällde det att trycka på gasen och få Hallonbergen att ge upp, men tyvärr så blir det inte riktigt så… till en början.

Vi börjar andra på ungefär samma vis som vi började den första. Även om vi valde att flytta på våra utgångspositioner så slarvar vi på samma vis nu som vi gjorde i början på första. Orsaken till varför det blir så måste vi jobba på i framtiden. När det har gått ca tio av andra så kommer så den örfil som får oss att vakna till. Vi står och sover när Hallonbergen kör en frisparksvariant(?) och reducerar till 2-3, men det som händer sen kan nog närmast beskriva som en knockout.  Under de kommande 7 minuterna gör vi tre mål och matchen är självklart avgjord. Strax efter tappar en av Hallonbergens spelare humöret och snackar till sig ett rött kort och resten av matchen blir en ren transportsträcka. Visst vi gör tre mål till under den sista kvarten, och i sanningens namn borde vi ha gjort minst tre till, men tempot är så lågt i slutet att vi knappast behöver ta ut oss och det är ju bra att spara lite på krutet.

Vi är lite för mycket ”upp och ner” med vissa detaljer för att vi ska vara nöjda med spelet. Lite för djupa dalar. Vi kan så mycket bättre. Men vi är självklart supernöjda med de perioder då vi var bra (för då var det riktigt bra) och för att vi gick vidare, och nu väntar en betydligt tuffare uppgift i cupens andra omgång. På onsdag (24okt kl:20.00) möter vi nackdala hemma på Brantan och då gäller det att vi lyfter oss till den nivå som vi höll de sista matcherna i serien. Det vore ju riktigt nice med en seger… eller hur? :-)

// Appel</sub>