4 - 2

Ny träningsmatch och för andra gången på bara några dagar så stod Stuvsta IF för motståndet, men nu hade vi nästan ett helt nytt lag jämfört med den förra matchen. Vi har en stor trupp och vi vill se så många som möjligt under träningsmatchperioden. Dessutom hade vi ett nytt ansikte med, Sebbe, som har provtränat med oss.

Vi börjar väldigt lamt. Redan efter några minuter får Stuvsta komma helt fri mot stackars Pontus i målet och de kan ta ledningen med 0-1. En väldigt jobbig start och vi har enormt svårt att hitta vårt spel. Det är slarvigt, okoncentrerat och vi jobbar en och en istället för att vi jobbar tillsammans. Vi släpper inte till särskilt mycket men det vi skapar är heller inget att jubla över. Vissa killar gör det bra men de är för få och de sliter i sin ensamhet. Stuvsta är vassa och på hugget men vi ger dem också utrymme för att vara bra. 

Men när vi närmar oss 30 min spelade så börjar man se tendenser till ett samarbete och ett mer kontrollerat spel hos oss. Första halvlekens bästa moment är anfallet till det som sen leder till att vi får en straff. Ett anfall helt enligt instruktionsboken från straffområdet, upp längs vår vänsterkant, och sen slutar det med att vi blir fälld i straffområdet. Vi löpte, satte hårda och precisa passningar, få tillslag och kom runt med en jävla fart (för att tala klarspråk). Straffen resulterar i en kvittering.

I paus trycker vi bland annat på att vi måste ta ansvar för att jobba mer tillsammans. Ensam är inte stark!

Och vilken skillnad det blev. Nu var det vår tur att få ett tidigt mål. Vi bryter och spelar snabbt upp längs högerkanten, spelar inåt och trycker dit bollen. 2-1! Lika snyggt som anfallet som gav kvitteringsstraffen och nu har vi en lång period där vi är riktigt bra. Vi håller boll och vi kan hålla boll eftersom att vi jobbar tillsammans. Hoppas verkligen att alla spelare själva märker hur bra vi är när vi jobbar ihop. Det är då vi får framgång!

En annan detalj är vårt defensiva jobb. Oftast återerövrar vi bollen väldigt snabbt då vi tappar den, men då Stuvsta lyckades komma upp så var vår backlinje där och avstyrde det mesta på ett utmärkt sätt.

Som ett brev på posten så gör vi 3-1 efter ett grymt anfall längs vår vänsterkant, som slutar med ett längre inlägg mot den bortre ytan, *pang* och bollen sitter i mål. Vi håller upp spelet bra ett tag till men med ca 10 kvar så slutar vi spela. Vi går tillbaka till gamla synder och tappar initiativet. Stuvstas reducering är en sorglig historia där 4-5 misstag, i rad likt ett pärlhalsband, resulterar i att bollen hamnar i vårt mål. Nej under denna period är vi inte alls bra. Än värre blir det när vi närmar oss slutet och vi uppträder som ett gäng stressade illrar. Vi leder en träningsmatch med 3-2 men vi agerar som om vi spelade en livsviktig match med nerverna utanpå tröjorna. Jättemärkligt! Trots det lyckas vi avgöra och med ett fjärde mål och vi ror detta i hamn med 4-2.

Sammanfattningsvis så väljer vi att fokusera på sista 15 av första halvleken, och första 30 av den andra halvleken. Särskilt de där 30 i andra. Det är dessa två perioder vi tar med oss och bygger vidare på. Bra boys!

Tack till domaren och tack (och lycka till i år) till Stuvsta IF.

/Ledartrojkan